ကောင်းတဲ့ Agent က စကားလုံးလှလှနဲ့ မစပါဘူး။ ပြီးပြီလို့ ဘယ်လိုသိမလဲ၊ မလုပ်ရတာဘာလဲ ဆိုတာကို အရင်ချရေးပါတယ်။
ခဏလေး ဒီလိုပဲ စဉ်းစားကြည့်
Goal က “ကူညီပါ” လို ကျယ်ရင် Agent က ခန့်မှန်းဖြည့်တတ်ပါတယ်။ ခန့်မှန်းတာက တစ်ခါတလေ လှပါတယ်။ ဒါပေမယ့် ကိုယ်မလိုချင်တဲ့အလုပ်ဖြစ်သွားတတ်ပါတယ်။ ရှင်းတဲ့ goal မှာ user ဘယ်သူ၊ input ဘာလဲ၊ output ပုံစံဘာလဲ၊ မလုပ်ရတာဘာလဲ၊ အောင်မြင်မှုဘာလဲ ပါပါတယ်။ ဒါက vibe coding spec နဲ့ ဆင်ပါတယ်။ ကွာတာက Agent က ဒီစာသားကို loop ထဲမှာ ကိုယ်တိုင်ပြန်ဖတ်ပါတယ်။
နေ့စဉ်ဘဝနဲ့ ချိတ်ကြည့်မယ်
မကောင်း — “ကျောင်းသားကို ကူညီတဲ့ Agent လုပ်ပါ”။ ကောင်း — “အထက်တန်းကျောင်းသားက မြန်မာလို မေးတယ်။ Input က သင်ခန်းစာမှတ်စုစာပိုဒ်။ Output က နားလည်လွယ်သော အချက် ၃ ချက်။ ဝက်ဘ်မရှာရ။ ဖိုင်မဖျက်ရ။ အချက် ၃ ချက်ပြပြီး ရပ်ရမယ်။” ဒီစာသားကို system instruction အဖြစ် သိမ်းပါ။ Prompt တိုင်းမှာ ထပ်မရေးချင်ရင်တောင် ပထမဆုံး version မှာ မြင်အောင်ထားပါ။
အတူတူ လက်တွေ့စမ်းမယ်
Goal: Extract 3 study tasks for today
User: Myanmar high-school student
Input: notes.txt
Output: numbered list, 3 items, Burmese
Do not: search the web, delete files, invent tasks
Done when: exactly 3 items are shown and each comes from the fileAgent တစ်ခုအတွက် စစ်လို့ရသော goal စာပိုဒ်တို ရေးနိုင်မည်။၅ မိနစ် စမ်းကြည့်
ကိုယ့် Agent အတွက် goal card တစ်ခုရေးပါ။ User၊ Input၊ Output၊ Do not၊ Done when ဆိုတဲ့ ၅ ကြောင်း မဖြစ်မနေပါရမယ်။
သတိလေးတစ်ချက်
Goal ထဲမှာ “လိုအပ်ရင် ဘာမဆိုလုပ်” လို့မရေးပါနှင့်။ ခွင့်ပြုချက်မရှိတဲ့ လမ်းပွင့်သွားပါတယ်။